mariaymichis

Jag är så himla irriterad och nära på ledsen. Jag försöker att inte tänka tillbaka på våra fina dagar, för när jag inser att vi inte längre är vänner gör det ont i mig. När jag tänker på hur mycket ni har svikit mig ställer jag bara en fråga - Varför?

Vi va så tajta. Vi delade våra allra djupaste hemligheter och skrattade åt alla tråkiga och fåniga skämt, jag visste att jag alltid hade er att prata med. När jag förlitade mig i er om något som va jobbigt för mig, fanns ni där. Men det känns som ni har glömt bort? Glömt bort hur ledsen jag var, precis som om tiden glömmer? Nej, det gör den inte. Tiden läker sår, men ärren finns kvar. Ni har sårat mig så jävla mycket.


Jag har inte fällt en tår pga er eller att vår vänskap nu är över föralltid. Jag har varit väldigt irriterad och jävligt förbannad på er så länge men jag orkar inte längre. Jag orkar inte gå runt och vara arg över saker ni har gjort - det är ni som borde ta smällarna. Så med denna texten meddelar jag att vi finns inte längre. Det har varit uppenbart länge, men nu är det officielt. Ni är inte längre en del av mitt liv, min lycka, min ilska eller min sorg. Ni är ingenting, ni är några i mängen som jag inte känner längre. För jag vet fan inte vart ni tog vägen. Vart tappade jag er?




it's over now
no war, no friendship
just air, from now on